Per Eliasson
De senaste åren har en rad reformer genomförts i svensk skola. Under 2011 infördes nya läroplaner för grundskolan och gymnasieskolan och i samband med det en ny betygsskala. I läroplanerna har de tidigare betygskriterierna ersatts av kunskapskrav med en delvis ny konstruktion. För alla ämnen i grundskolan och gymnasieskolan har nya kursplaner och ämnesplaner utarbetats.
Regeringen har också infört nationella ämnesprov i ämnena samhällskunskap, geografi, religionskunskap och historia i årskurserna 6 och 9. Avsikten är att öka måluppfyllelsen och likvärdigheten samt ge möjlighet till en analys av i vilken utsträckning eleverna når kunskapsmålen. De nya nationella ämnesproven i historia för årskurs 9 utarbetas av Malmö högskola och genomfördes för första gången i april 2013. Ansvaret för provet i historia för årskurs 6 ligger hos Karlstads universitet.
Utgångspunkten för de nationella proven i historia är kursplanen i historia. Denna har det övergripande målet att utveckla elevers historiemedvetande genom tre samverkande förmågor kunskap om historia, kunskap om hur historia skapas och kunskap om hur historia används. För att göra detta betonas även en fjärde förmåga att använda historiska begrepp.
Historiemedvetande innebär att vi försöker orientera oss i och förstå nuet med hjälp av tolkningar av det förflutna, för att kunna förhålla oss till och ha en handlingsberedskap inför framtiden. Våra behov av orientering bestämmer vilka frågor vi ställer till det förflutna för att kunna förstå nuet. Det innebär att de förmågor som kursplanen vill utveckla hos elever på olika sätt utvecklar deras historiemedvetande.
Kunskap om historia liksom kunskap om hur historia skapas ger eleven större möjligheter att göra kvalificerade tolkningar av det förflutna. Vad var det som hände? Hur påverkar det oss idag? Hur vet vi det? Finns det andra sätt att se det på? Det är kopplat till kunskap om historia och hur den skapas. Men lika viktigt är det att förstå varför vi vänder oss till det förflutna. Vad i nuet är det som vi vill förstå genom att försöka tolka det förflutna? Varför vill vi förstå det nu? Vad kommer olika tolkningar av det förflutna att få för konsekvenser i nuet och för framtiden? Det innebär kunskap om hur historia används, av individer och i samhället. För att utveckla dessa tre förmågor behöver elever använda historiska begrepp. Att kunna använda begrepp som källor och tolkning, kontinuitet och förändring, orsaker och konsekvenser, är den fjärde förmågan som bidrar till att utveckla elevers historiemedvetande.
Det finns en genomgående strävan i kursplanen av att skapa samband och sammanhang. Därför betonas särskilt fyra utvecklingslinjer med relevans för förståelse av nuet. Den traditionella tyngdpunkten i historieundervisningen, och dominerande till 1960-talet, har varit politik och makt. Det betonas fortfarande i kursplanen. Sedan 1970-talet har en mer socialhistoriskt inriktad linje som utgår från människors och gruppers olika levnadsvillkor, med betoning på mikrohistoria och lokalhistoria, vunnit insteg i undervisningen och utgör därför i kursplanen en andra utvecklingslinje. Under det senaste decenniet och i takt med globaliseringen, har emellertid det historievetenskapliga intresset alltmer riktats mot transnationellt utbyte, makrohistoria och interkulturell förståelse. Det speglas i ytterligare två utvecklingslinjer som kursplanen lyfter fram migration och kulturmöten.
Dessa fyra utvecklingslinjer utgör kärnan i den historiska referensramen och tydliggörs i de förmågor som finns i syftet, i det centrala innehåll som ska behandlas och i kunskapskraven. Enligt kunskapskraven ska dessa fyra utvecklingslinjer dessutom uttryckligen föras fram till nutid och kunna ges en tänkbar fortsättning in i framtiden, vilket motiveras genom ett resonemang med hänvisningar till det förflutna. Arbete med källor för att förstå hur historia skapas och med exempel på hur historia används kan integreras i dessa fyra utvecklingslinjer. Historiska begrepp blir redskap för att bygga ett ämnesspråk kring historia. Utifrån dessa förmågor och de kunskapskrav som kan kopplas till dem har ett nationellt ämnesprov i historia konstruerats.
De förmågor som syftar till att utveckla elevers historiemedvetande prövas genom de nya kunskapskraven och det är därför dessa som det nationella provet i historia utgår från. Det kan sägas ske i tre steg där det första steget kan beskrivas som bedömning av enstaka uppgifter. Resultatet på en viss uppgift kan ge belägg för kunskaper på en viss nivå E, C eller A. Det andra steget är en generalisering av resultatet på denna och ett antal liknande uppgifter till det aktuella kunskapskravet. Ett visst antal belägg för en viss nivå kan sägas visa att kunskapskravet är uppfyllt. Det tredje steget är en extrapolering av resultatet av detta och andra kunskapskrav som utgår från samma förmåga, till att denna förmåga behärskas på en viss nivå E, C eller A. (Jfr. Jönsson 2012, 4650.) På detta sätt byggs validiteten hos provet upp stegvis genom att mycket tydligt koppla de olika uppgifterna direkt till olika kunskapskrav och genom dessa till de förmågor som anges i kursplanen. Det innebär också att det måste finnas belägg för en viss nivå i samtliga förmågor för att eleven ska kunna sägas behärska ämnet på den nivån.
Figur 1. Prövningen sker i tre steg från höger till vänster genom bedömning, generalisering och extrapolering.
Extrapolering Generalisering Bedömning Förmåga Kunskapkrav E C A Förmåga att använda en historisk referensram som innefattar olika tolkningar av tidsperioder, händelser, gestalter, kulturmöten och utvecklingslinjer
För resonemang om orsaker till och konsekvenser av samhällsförändringar, människors levnadsvillkor och handlingar, samt om Förintelsen och andra folkmord Uppgift Uppgift Uppgift Förklarar hur människors villkor och värderingar kan påverkas av den tid de lever i Uppgift Beskriver samband mellan olika tidsperioder och inom olika utvecklingslinjer Uppgift Uppgift Uppgift Anger en fortsättning på en utvecklingslinje och hänvisar till det förflutna och nuet Uppgift Uppgift Uppgift Förmåga att kritiskt granska, tolka och värdera källor som grund för att skapa historisk kunskap Drar slutsatser om människors levnadsvillkor Uppgift Uppgift Uppgift För resonemang om källors trovärdighet och relevans Uppgift Uppgift Uppgift Förmåga att reflektera över sin egen och andras använding av historia i olika sammanhang och utifrån olika perspektiv För resonemang om hur historia har använts och kan användas Uppgift Uppgift Uppgift För resonemang om hur skilda föreställkingar om det förflutna kan leda till olika uppfattningar i nutiden, och vilka konsekvenser det kan få Uppgift Uppgift Uppgift Förmåga attanvända historiska begrepp för att analysera hur historisk kunskap ordnas, skapas och används Använda historiska begrepp Uppgift Uppgift Uppgift
Progressionen i kunskapskraven uttrycks exempelvis som att samband i utvecklingslinjer mellan olika tidsperioder kan beskrivas med olika grader av komplexitet såsom enkla, förhållandevis komplexa och komplexa samband.
En uppgift om utvecklingslinjen politik och makt i provet 2012/2013 bygger på tre bilder av den styrande makten i Sverige från tre olika tidsperioder Gustav III från slutet av 1700-talet, regeringen Edén 1918 och regeringen Reinfeldt 2010. Utifrån dessa tre bilder ges eleven följande uppgift:
Uppgift: Använd begreppen kontinuitet och förändring och beskriv hur och förklara varför den demokratiska situationen förändrats eller inte förändrats mellan de tre tidsperioderna.
I de bedömningsanvisningar som läraren följer vid bedömningen av elevsvaren anges i en matris följande för att svaret ska bedömas som en komplex beskrivning:
En komplex beskrivning av det aktuella sambandet, den demokratiska utvecklingen, mellan tidsperioderna kännetecknas av att eleven anger någon rimlig orsak till någon likhet och någon skillnad mellan tidsperioderna. Eleven underbygger med historiska exempel när den anger orsaker till likheter och skillnader.
Uppgiften gav också möjlighet att bedöma det kunskapskrav som gäller begreppsanvändning genom att användning av begreppen kontinuitet och förändring ingick i uppgiften. Där anges i en matris följande för att svaret ska bedömas innehålla en väl fungerande begreppsanvändning:
En väl fungerande begreppsanvändning kännetecknas av att eleven använder begreppen kontinuitet och förändring för att beskriva något demokratiskt förhållande (till exempel rösträtten) mellan tidsperioderna. Det underbyggs med hjälp av exempel från historien.
Resultatet på uppgiften kan leda till eftertanke, särskilt med anledning av innehållet. De flesta eleverna eller 73 procent lyckades nå minst godkänt och sex procent nådde den högsta nivån A. Sämre var det med begreppsanvändningen där 62 procent nådde minst godkänt och fem procent nådde A.
Eftersom ett viktigt mål med de nationella proven är att främja likvärdigheten så har ett stort arbete lagts på att utveckla tydliga bedömningsanvisningar. Varje uppgift har genomgått omfattande utprövningar där formuleringar slipats och bedömningsanvisningar anpassats. Anvisningarna för varje uppgift innehåller fyra delar, där den första delen är en motivering till uppgiften utifrån relevanta kunskapskrav. Därefter anges vilka aspekter i svaret som bedöms, det vill säga vad svaret skall handla om. I nästa steg anges progressionen i form av en matris, det vill säga hur kvaliteterna i svaret kan formuleras. Den mest omfattande delen av anvisningarna är emellertid de autentiska exempelsvar på olika nivåer med åtföljande kommentarer, som finns till varje uppgift. Eftersom provet endast har en mindre del kortsvarsfrågor blir bedömningsarbetet relativt omfattande. I samband med införande av den nya betygsskalan har emellertid behovet av stöd för bedömning ökat och många lärare har efterlyst omfattande stödmaterial. Trots att detta inte är ett av provets huvudsakliga syften är det troligen här som effekterna har blivit viktigast. Proven har bidragit till att både konkretisera kursplanens förmågor och kunskapskravens formuleringar, något som tydligt framgår av de kommentarer som proven fått och av de enkäter som genomförts.
Det prov som genomfördes våren 2013 analyseras och utvärderas utifrån dess resultat och lärares och elevers reaktioner. För att underlätta en diskussion om de olika provens konstruktion och innehåll har de inte belagts med sekretess utan finns öppet tillgängliga på respektive provinstitutions webbsida. Dessa sidor nås enklast genom Skolverkets gemensamma webbplats (Skolverket.se).
I en avhandling som kom för något år sedan jämfördes finländska och svenska historielärares reaktioner på externa prov (Gunnemyr 2011). Ett viktigt resultat var att en av de främsta effekterna av externa prov var att de stimulerade en kollegial diskussion bland lärarna om undervisningens innehåll och förutsättningar. Reaktionerna på Sveriges första nationella prov i historia pekar mycket tydligt i samma riktning. Det bådar gott för framtiden.
Gunnemyr, Per 2011. Likvärdighet till priset av likformighet? En studie av hur och varför svenska och finländska historielärare på gymnasiet uppfattar att de påverkas av externa prov i historia. Publikation från forskarskolan i historia och historiedidaktik 10. Lunds universitet/Malmö högskola [www-källa]. < http://www.hist.lu.se/fihd/publikationer/gunnemyr_i.pdf > [läst 1.8.2013].
Jönsson, Anders 2012. Lärande bedömning. Malmö: Gleerups.
Skolverkets websida för prov i samhällsorienterande ämnen [www-källa]. < http://www.skolverket.se/bedomning/nationella-prov-bedomningsstod/bedomning-i-grundskolan/bedomning-i-arskurs-7-9/amnesproven-i-arskurs-9/amnesprovet-i-so-1.199250 > [läst 1.8.2013].