Maktagerande i dödens diskurs

Kirjoittajat

• Christina Sandberg Åbo Akademie

Abstrakti

I denna artikel diskuteras utifrån kulturanalytisk närläsning av tretton intervjuer och med makt som teoretiskt perspektiv hur makt ”görs” hos informantfamiljerna då döden gästar. Fokus läggs vid två maktstrategier: tystnad och auktoritet. Maktagerande som diskuteras uppstår under sjukdomstiden, då döden inträffar antingen på sjukhus eller hemma, under begravningsarrangemangen och själva begravningen samt under det första året av anpassning till ett liv som änka/änkling eller föräldralöst barn. Jag väljer att utgå från att döden i sig innehar den övergripande makten, då döden är det ögonblick då människan mister sin makt att agera. Det är ju den specifika dödshändelsen som styr hur den avlidnes närmiljö agerar, alltså vilka maktstrategier de använder såväl för att hantera chocken och sorgen som för att navigera genom de många praktiska bestyr kring döden som av samhället förväntas av dem. Makt uppfattas ofta som något negativt, då termen vanligen definieras med verb som ”styra” eller ”utöva kontroll” och motsatsen ”maktlöshet” som total saknad av inflytande. Man tenderar att glömma att maktagerande också kan leda till något positivt: ökad kunskap, bättre levnadsförhållanden, jämställdhet, och i samband med döden till exempel bättre relationen mellan familjemedlemmar eller nya ritualer kring begravning och sorg.