Digital but authentic?
Defining the Authenticity of Two Church Interiors Reconstructed with Mixed Reality Technology
Abstract
I denna artikel definierar jag begreppet autenticitet då det används för att bedöma trovärdigheten av rekonstruktioner av förflutna rum som baserar sig på blandad verklighet (mixed reality). Som exempel använder jag mig av två applikationer som har skapats vid Åbo universitet inom projekten Futuristic History och MIRACLE. En virtuell rekonstruktion av Helgeandskyrkan i Åbo visar, hur kyrkan kunde ha sett ut under slutet av 1500-talet och applikationen Sanan seppä, som utnyttjar förstärkt verklighet, inkluderar rekonstruerade interiörer och detaljer i Åbo domkyrka under reformationstiden. De båda applikationerna kombinerar den fysiska verkligheten och digitala element på sätt som förändrar existerande rum till rekonstruktioner av det förflutna. Jag presenterar olika sätt att definiera autenticitet och värderar hur de passar för dylika rekonstruktioner. Jag föreslår att autenticitet skulle förstås som en egenskap med gradvis variation. Ingenting borde ses som helt autentiskt eller helt icke-autentisk utan någonting däremellan. Dessutom anser jag det viktigt? att separera begreppen historisk autenticitet, dvs. ålder, och autenticitet baserat på motsvarighet med det förflutna. Det senare begreppet har ja delat vidare till autenticitet baserat på äkthet (genuineness) och autenticitet baserat på likhet med verkligheten (verisimilitude). I den sistnämnda kategorin består autenticitet av publikens upplevelser och i de andra av förbindelsen med historisk kunskap.
