The vast complexities of the small
Miniaturisations in Nordic late-medieval material and visual culture
Nyckelord:
iconology, late-medieval imagery, liturgical objects, materiality, miniaturisationAbstract
Att göra miniatyrer (på engelska “miniaturisation”) innebär två ingrepp. För det första sammaflätas den “större” med sin “mindre” kopia, vilket leder till likhet i både form och mening mellan originalet och dess miniatyr. För det andra bryter förminskningen den vardagliga upplevelsen då den förvränger känslan av skala. Denna artikel analyserar dessa två förminskningens funktioner inom kyrkliga föremål i 1500- samt 1600-talens nordiska länder, framförallt i det svenska riket, inklusive Finland. Vi visar att begreppet förminskning är användbart i analysen av konstverk och andra föremål för att den erbjuder ett nytt perspektiv till kombinationen av materiell och visuell kultur, och gör det lättare att redovisa de komplicerade sambanden mellan bild och föremål. Under medeltiden var miniatyrer kopplade till materialitet och hur material upplevdes som levande och aktivt. Att förminska var ett verktyg, som användes för att skapa materiella associationer och betydelser. Skapandet av miniatyrer tillät en att kombinera religiösa bilder med andligt materia, både i religiösa och sekulära sfärer. Tekniken påverkades av förändringar i sena medeltida konsumtionsvanor, vilka präglades av privat tro.
