Om att uppfinna hjulet på nytt

Kvarteret som byggsten för staden

Authors

• Jarre Parkatti Aalto University

DOI:

https://doi.org/10.37457/arf.147230

Keywords:

kvarter, stadsliv, urban design, urbanitet (stadsmässighet)

Abstract

Stadsplaneringen av idag eftersträvar utpräglad ur­ba­ni­tet, men ofta förblir urba­nitetsbe­greppet och dess kontextualisering oklara. Begreppet kan klar­göras ge­nom att skilja arki­tekto­nisk från social urba­nitet och i fråga om arkitekto­nis­k urba­nitet, liksom i denna kvartersstudie, ta fasta på ideal­typiska ­dra­g så­som slut­na kvarter, fin­kor­nigt upp­delade i tomter och i hus med aktiva gatuplan. Denna pro­to­typiska urba­na grund­struktur kan liberali­seras enligt stadsstrukturell kon­text för att tillåta bland annat fri­stående offentliga byggnader och, i för­stads­miljö, ”hus i park”. – Forsk­nings­frågan är vilka kvar­tersegenskapernas soci­ala, eko­nomiska och ekologiskt hållbar­hets­mässiga följder är för kvarterets och sta­dens funktion och hur eta­blerade urbana drag bör vägleda nyskapande pla­ne­ring. Även grän­ser­na för det urbana utstakas där­vid. – Teoretiskt utgår studi­en från att arki­tekto­nisk ur­ba­ni­tet är samhälle­ligt viktig i och med att bebyg­gel­se­möns­ter in­flu­e­rar be­teen­de­möns­ter. Vid reali­se­ringen bör ändå stads­byggets ve­ten­skap­liga ra­tio­nalitet förlikas med arkitekturens konst­när­liga au­ten­ticitet. Utan att vara direkt pro­grammatisk skiljer sig stu­di­en från rent de­skrip­tiv forsk­ning. Den avser i prin­cip kunna instruera plane­ring­en uti­från en poli­tisk och pro­fes­sionell relativ kon­sen­sus (sär­skilt om urbanitetens önsk­värd­het) samt ve­ten­skap­lig kunskap (om kvar­ters­ned­bryt­ning­en och dess följder). Dylik forsk­ning bör ses som prin­ci­pi­ellt bin­dan­de om den inte bestrids, trots att den rent faktiskt inte på ett sank­tio­ne­rat sätt kan in­gripa i prag­ma­tisk, inte i första hand teori­styrd, plane­ring. Stånd­punk­ten förut­sätter en i viss me­ning kri­tisk, i detta fall strukture­rings­teore­tisk, filo­so­fisk-teo­re­tisk syn. – I den när­mare behand­lingen be­tonas kvarterets roll som för­med­lare mellan sta­dens mikro- och makro­nivå. Därvid note­ras kvar­terets av kul­turella tolk­ning­ar beroende, ibland tve­tydi­ga, identi­tet, mot­stridiga krav på dess dimen­sio­ne­ring samt kom­plexi­te­ten i kvar­te­rets in­re vad gäller perme­a­bili­tet, tomt­in­del­ning, be­byggd­het och ekono­misk-sociala funk­tioner. Den urba­na grund­struk­turen tillåter olika kvartersfor­mer och ‑stor­le­kar och annan ­vari­ation, som dock kan påverka graden av urban inten­sitet och diver­sitet, stads­upp­level­sen och stadens funk­tion. Viktigast för ur­baniteten är än­då att den urbana grund­strukturen re­spek­teras där den är tillämplig, näm­ligen när­mast i inner­sta­den. För en väl­grundad gradering av urbaniteten bör sta­den­ zon­inde­las. För­utom de av­görande kate­go­rierna innerstad och för­stad ger mer fin­för­dela­de be­grepp (stads­kärna, centrum osv.) en antydan om rätt ex­ploa­te­rings­gra­d, möj­lig ut­bygg­nad av kvar­terets inre, husens och ga­tans gräns­snitts ka­raktär med me­ra. Sådan ofta intuitiv, men där­med svårförmed­lad, kun­skap främjar ko­herent eko­nomisk-soci­al och arki­tekto­nisk diversitet både lokalt och in­om stads­om­rå­det. – I Hel­sing­fors har den urbana grund­strukturen lidit något av kvar­tersstora hus i centrum och kvar­ters­öppning i den nya inner­sta­den. Pro­vins­städer har av­urba­ni­se­rats mer på­tag­ligt ge­nom ned­brytning av kvar­ters­struk­turen i rut­näts­sta­den. – Redan ur arki­tek­to­nisk synpunkt är kon­text­okäns­ligt ur­ba­ni­tets­främ­jande tvek­samt. Därtill har för­sta­dens av­skild­het och natur­när­het ett so­cialt värde. Av håll­barhetsskäl bör den ”riktiga” staden ändå prioriteras. – Till slut presenteras en fall­studie av ett tänkt ekonomiskt-soci­alt gynnsamt kvar­tersut­veck­lande. Exemplet pe­kar på vik­ten av lo­kalt agent­skap i den etable­ra­de inner­sta­den med splittrat privat ägan­de. Strukturberoende social handling, som delvis abstraheras från, genomsyrar förvisso all stadsutveckling.