Rijfsfinskan och utanförskapets börda
Främlingskap och etniska skillnader i trolldomsprocesserna i Jakobstad 1653–1713
Abstract
Forskningen kring tidigmoderna trolldomsprocesser har i en förvånansvärt hög grad förbigått frågor som anknyter till etnicitet, främlingskap och språkbakgrund. Det är just dessa aspekter som lyfts upp i den föreliggande artikeln. Föremålet för undersökningen är den österbottniska småstaden Jakobstad som var ett i stort sett tvåspråkigt lokalsamhälle, där svenskspråkiga intog en ledande position. Jakobstad var också ett ungt samhälle, grundat år 1652. Följaktligen var merparten av den första generationens invånare till en början obekanta med varandra och främlingskapet ett inbygt element i gemenskapen.
Enligt de bevarade rättegångsprotokollen kopplades 37 män och kvinnor till trolldom i Jakobstad under tiden 1653-1713. En noggrann analys, där både kvantitativa och kvalitativa metoder tillämpas, ger vid handen att etniska skillnader, i praktiken finskspråkig bakgrund, kunde bidra till uppkomsten av trolldomsmisstankar. Ett utmärkt exempel på detta var "Rijfsfinskan", alltså en finskättad borgarhustru vars riktiga namn var Beata Persdotter.
