Läraruppfattningar om utveckling av grammatikenpå den högskoleexamenstillhörande kursen i L2-svenskai Finland
DOI:
https://doi.org/10.23997/pk.179577Avainsanat:
CEFR, L2-svenska, processbarhetsteorinAbstrakti
I denna enkätstudie undersöks universitetslärares och yrkeshögskolelärares uppfattningar om utvecklingen av inlärargrammatiken på en högskolekurs i svenska i Finland. Studenternas startnivå antas var B1 enligt Common European Framework of Reference for Languages (CEFR) och muntlig respektive skriftlig förmåga bedöms separat som nöjaktig (B1) eller god (B2). Eftersom CEFR inte specificerar grammatikstrukturer på kunskapsnivåerna, granskas i denna studie läraruppfattningar om grammatikstrukturer i undervisning och bedömning på nivåerna B1 och B2. Uppfattningarna analyseras utifrån processbarhetsteorin (PT) som beskriver en universell inlärningsgång av morfosyntax på fem PT-nivåer. Flervalsfrågorna om undervisningen visade att universitetslärare i högre grad än yrkeshögskolelärare tenderade att urskilja komplexa strukturer som enligt PT förutsätter hög kognitiv förmåga från inläraren. På B1-nivån låg bedömningsfokus på species, nominalfraser, tempus (PT-nivåer 2–3) och huvudsatser (PT-nivå 4). På B2-nivå förväntades djupare behärskning av dessa strukturer, vara- och bli-passiv (PT-nivå 4) samt bisatser (PT-nivå 5). Studien fyller en kunskapslucka genom att koppla läraruppfattningar till processbarhetsteorin och understryker vikten av att beakta teorins inlärningshierarki i CEFR-baserad språkutbildning i L2-svenska.
