Riktlinjer för författare

För för­fat­tare

Ifall du vill föreslå en arti­kel eller en över­sikt för publice­ring i nät­publi­ka­tio­nen Uskon­non­tut­kija – Reli­gions­fors­ka­ren, ska du ta kon­takt med publi­ka­tio­nens huvudre­dak­tör Heikki Peso­nen (heikki.pesonen at helsinki.fi). Ifall du vill föreslå en bok-recension, vänligen kontakta redaktör Mikko Kurenlahti (mikko.kurenlahti at helsinki.fi). Tid­nin­gen utkom­mer under senvå­ren och sen­hös­ten. De tex­ter som föreslås bör vara redak­tio­nen till handa senast i mitten av oktober för hös­tens num­mer, och för vårens num­mer senast i mitten av april.

Artiklar

De artiklar som sänds till

Uskon­non­tut­kija – Reli­gions­fors­ka­ren bör vara fär­digs­tällda såväl tek­niskt som innehålls­mäs­sigt. Redak­tio­nen kan retur­nera manus­krip­tet till för­fat­ta­ren ifall de tek­niska direk­ti­ven inte har följts. Artiklarna utvär­de­ras och ges antin­gen en rekom­men­da­tion för publice­ring eller för­kas­tande. Van­ligt­vis ger de som utvär­de­rar arti­keln också förs­lag till förändrin­gar, och skri­ben­ten bör vara beredd på att göra förändrin­gar i tex­ten före den slut­gil­tigt god­känns för publicering.

Skri­ben­ten har nytta av att reflek­tera över exem­pel­vis föl­jande punk­ter vid arbe­tet med artikeln:

1. Frå­ges­täll­ning. Vilka är arti­kelns forsk­ningsfrå­gor och syften?
2. Data. Hur­dant är mate­ria­let som grans­kas och för­vän­tas ge svar på forskningsfrågorna?
3. Syn­vinklar. Vilka är de meto­do­lo­giska val som gjorts i artikeln?
4. Forsk­ning­stra­di­tion och –lit­te­ra­tur. På vil­ket sätt tar arti­keln del i den vetens­kapliga dis­kus­sion som förs inom discipli­nen? Med vilka forsk­ning­stra­di­tio­ner eller – rikt­nin­gar hör arti­keln samman.
5. Bety­delse. Varför är temat som grans­kas i arti­keln av bety­delse? Vad nytt för det med sig med hän­vis­ning till sam­häl­let och/eller den vetens­kapliga disciplinen?
6. Forsk­ning­se­tik. Krä­ver ämnet för arti­keln, forsk­nings­da­tat, behand­lings­sät­tet osv. att de forsk­ning­se­tiska frå­gorna granskas?

Des­su­tom lönar det sig att upp­märk­samma hur löpande frams­täll­nin­gen är, den språkliga tyd­lig­he­ten samt arti­kelns upp­bygg­nad och logi­ken i frams­täll­nin­gen. Särs­kilt lönar det sig att reflek­tera kring ifall innehål­let är i öve­renss­täm­melse med forsk­ningsfrå­gorna, det vill säga sva­rar jag i arti­keln på de frå­gor som ställts i inled­nin­gen. Sva­ren (arbe­tets resul­tat) bör föras klart fram i arbe­tets sista kapi­tel (slut­led­nin­gar), vil­ket det lönar sig att göra omsorgsfullt.

Till arti­keln bifo­gas ett abstrakt med högst 200 ord. I abstrak­tet ges en klar bes­kriv­ning av arti­kelns cent­rala innehåll. Abstrak­tet är en självs­tän­dig hel­het, som bör vara begriplig utan att arti­keln läses. I abstrak­tet ska föl­jande saker ingå: a) disciplin och data b) forsk­nings­problem, metod(er) och teori(er) samt c) resul­tat och slutledningar.

Artiklar­nas maxi­mi­längd är 8000 ord, utö­ver abstraktet.

Över­sikt

Över­sik­ter avvi­ker från en arti­kel genom dess frå­ges­täll­ning, upp­bygg­nad och längd. I dem pre­sen­te­ras och grans­kas temaområ­den som är int­res­santa för reli­gions­ve­tens­ka­pen eller för de nära stående vetens­kapsgre­narna, såsom lär­doms­his­to­ria, begrepp, forsk­ning­sin­rikt­nin­gar och forsk­nings­lit­te­ra­tur som behand­lar något särs­kilt tema. Över­sik­ten kan vara exem­pel­vis en text, som pre­sen­te­rar ett int­res­sant forsk­nings­problem och olika lös­ningsförs­lag, eller också en bes­kriv­ning som grun­dar sig på lit­te­ra­tur om hur något tema är under­sökt. Också kon­fe­rens­rap­por­ter samt dok­tor­sav­hand­lin­gars lec­tio praecur­so­rio kan publice­ras som över­sik­ter. Huvudre­dak­tö­rerna eller 1 – 2 redak­tions­med­lem­mar utvär­de­rar översikterna.

Över­sik­tens maxi­mi­längd är 5 000 ord.

Bokrecen­sion

En god bokrecen­sion är saklig kri­tik, där bokens innehåll, syn­vinklar, syf­ten och huvud­sakliga påståen­den bes­krivs kort­fat­tat och deras styrka samt svag­he­ter utvär­de­ras. En god recen­sion föran­krar boken i dess vetens­kapliga forsk­ning­sområde och gör den förståe­lig också för andra än discipli­nens specia­lis­ter. Den recen­se­rade bokens alla bib­lio­gra­fiska upp­gif­ter nämns. Recen­sio­nen ska rubrice­ras skilt från bok­ti­teln, med en rubrik som bes­kri­ver recen­sio­nens innehåll.

Bokrecen­sio­ner­nas maxi­mi­längd är 1300 ord.

Alla skri­ben­ter ombeds att till sitt namn bifoga sin uni­ver­si­tetsför­bin­delse (affiliation).

Tek­niska anvis­nin­gar för skribenter

For­mat:

För­fat­ta­ren gör inga andra ins­täll­nin­gar än indragna mar­gi­na­ler exem­pel­vis vid långa direkta citat och kur­si­ve­ring av exem­pel­vis bok­tit­lar. Ord skall inte delas och rad-val skall inte göras med Enter tan­gen­ten. Mel­lan styc­ken läm­nas en tom rad, inled­nin­gen av ett stycke dras inte in.

Rubri­ker:

I artiklar och över­sik­ter görs rubrice­rin­gen endast på två nivåer, artikelns/översiktens huvudru­brik samt mel­lan­ru­bri­ker. Mel­lan­ru­bri­kerna num­re­ras inte. Bokrecen­sio­ner ges en huvudrubrik.

Refe­ren­ser:

I publi­ka­tio­nen används refe­ren­ser i tex­ten, där för­fat­tare, publi­ka­tions år och sid­num­mer nämns (Honko 1975, 64 – 65). Ifall syf­tet är att ge til­lägg­sin­for­ma­tion eller föra sådan dis­kus­sion som inte ingår i den egent­liga tex­ten, används fot­no­ter. Ett rikligt bruk av fotno­ter bör undvikas.

Lit­te­ra­turför­teck­ning:

Sam­mans­täll slut­li­gen en lit­te­ra­turför­teck­ning över de käl­lor som det i tex­ten finns refe­ren­ser till. I lit­te­ra­turför­teck­nin­gen skrivs de i tex­ten nämnda för­fat­tarna och ver­ken i alfa­be­tisk ord­ning. Föl­jande model­ler bör föl­jas i litteraturförteckningen:

Ant­to­nen, Veikko
1992 The Concept of ’pyhä’ (sac­red) in Pre-Christian Fin­nish Reli­gion. – Mihály Hoppál & Juha Pen­ti­käi­nen (toim), Nort­hern Reli­gions and Sha­ma­nism, 31–38. Eth­no­lo­gica Ura­lica 3. Buda­pest: Akadé­miai Kiadó/Helsinki: Fin­nish Lite­ra­ture Society.

Gothóni, René
2000 Atti­tu­des and Interpre­ta­tions in Com­pa­ra­tive Reli­gion. FF Com­mu­nica­tions No. 272. Hel­sinki: Suo­ma­lai­nen Tiedeakatemia.

Holm, Nils G.
2002 Att förstå reli­giösa erfa­ren­he­ter. – René Gothóni (toim.), Att förstå inom huma­niora, 255–264. Hel­sing­fors: Finska Vetenskap-Societeten.

Honko, Lauri
1975 Zur Klas­si­fi­ka­tion der Riten. Teme­nos 11: 61–77.

Nynäs, Peter
2007 ”Finns det någon som kän­ner min röst?” Reli­gionsp­sy­ko­lo­gisk stu­die av objekt­sö­kande tolk­nings­proces­ser i radio­an­dakts­recep­tion, Nora: Nya Doxa.

Pen­ti­käi­nen, Juha & Timo Miet­ti­nen
2003 Pyhän merk­kejä kivessä. Hel­sinki: Etnika.

Saka­ra­naho, Tuula
2001 (toim.) Reto­ri­nen tut­ki­mus uskon­to­tie­teessä. Uskon­to­tiede – Reli­gions­ve­tens­kap – Com­pa­ra­tive Reli­gion 7. Hel­sinki: Hel­sin­gin yli­opisto, uskontotiede.