Finland, den heliga tystnadens land
Om en frusen svensk gemenskap och en drömd skandinavisk union
Abstract
Föreställningarna om Finland i den svenska litteraturen efter 1809 är ett i forskningen föga undersökt område. Som ett första försök i detta ämne inriktar sig denna artikel på 1840-talet, då den liberala oppositionen kombinerade sin kritik av bristen på demokrati i Sverige med utfall mot det autokratiska Ryssland. I romanen Kärlekens seger(1846) av J.A. Kiellman-Göranson (1811−1869) ingår dessutom skandinavism i det liberala programmet, liksom den mycket utbredda men likafullt falska föreställningen att den övervägande majoriteten av Finlands befolkning längtade efter en återförening med Sverige. Kombinationen är tidstypisk, men leder till vissa komplikationer.
Kärlekens segerkan beskrivas som en social äventyrsroman eller som en sensationsroman av Eugène Sues modell. Efter att en rysk spions lömska intriger slutligen gjorts om intet når den romantiska intrigen slutligen sitt mål med den lyckliga föreningen av tre skandinaviska par. Allegorin är en prydlig illustration av en skandinavisk dröm, där också Finland förefaller att ingå i den åtrådda unionen. Den bild av Finland som romanen förmedlar avslöjar likafullt en påtaglig okunskap om landets pågående modernisering. Härmed framträder en säregen variant av Benedict Anderson’s ”imagined communities”. Till följd av den psykiska oförmågan att acceptera 1809 års gränser innefattar denna ”svenska” gemenskap nämligen en grupp – finländarna – som utgör ett viktigt inslag i den diskursiva processen men själva är omedvetna om sin egen roll i den.
