Att upprätthålla traditionell kunskap

Om immateriellt kulturarv och bevarande

Författare

• Johanna Björkholm

DOI: https://doi.org/10.37447/bk.129603

Nyckelord:

immateriellt kulturarv, Unesco, arbetsmetoder, traditionell kunskap

Abstract

Unescos konvention för tryggande av det immateriella kulturarvet från 2003 undertecknades av Finland 2013. Den medför att uppmärksamhet riktas mot upprätthållande av traditionell kunskap och de delar av den immateriella kulturen som vi särskilt värdesätter. Konventionen, som jag i den här artikeln kommer att referera till som ”konventionen från 2003”, definierar vad som ska uppfattas som immateriellt kulturarv nämligen ”sedvänjor, framställningar, uttryck, kunskap, färdigheter – liksom tillhörande tillvägagångssätt, ändamål, artefakter och kulturella miljöer” och de delas in i fem domäner: muntliga traditioner, scenkonst (eng. performing arts), sociala seder, riter och högtider, kunskap och sedvänjor om naturen och världsalltet samt hantverksfärdigheter. Även tryggande definieras: ”åtgärder som syftar till att säkerställa det immateriella kulturarvets fortbestånd, däribland identifiering, dokumentering, forskning, bevarande, skydd, främjande, förbättring, överföring, särskilt genom formell och icke-formell utbildning, samt förnyelse av de olika aspekterna av detta arv”. Avsikten är att traditionell kunskap ska upprätthållas i form av utövande och överföring.
Konventionens text implicerar att immateriellt kulturarv per automatik är hotat och att insatser för tryggande behövs. I konventionen från 2003 sägs däremot ingenting om konkreta arbetsmetoder – det vill säga hur man i praktiken kan gå till väga då man vill trygga traditionell kunskap. Det här är också ett område som det är svårt att hitta tidigare forskning om. Jag anser att det är viktigt att försöka fylla den här luckan, i och med att arbetet för att implementera konventionen för tryggande av immateriellt kulturarv nu går vidare i rask takt i de nordiska länderna.