Sveaborg

Museala och spektakulära gläntor till 1700-talet

Författare

• Anna-Maria Åström

DOI: https://doi.org/10.37447/bk.130296

Nyckelord:

tidsbild, minnesmonument, upplevelse, kulturarv

Abstract

En kort färd med färja skiljer Helsingfors från fästningen Sveaborg som uppfördes för det svenska rikets försvar i mitten av 1700-talet. År 1991 valdes Sveaborg till Unescos lista över världskulturarv för att representera en unik militär anläggning med vittnesbörd också om fartygsbyggnadskonsten. Fästningsverket med bastioner – det största i Sveriges fästninghistoria – som slingrar sig på de höga kullarna på öarna har sedan 1970-talet omsorgsfullt restaurerats under en period på trettio år, varvid de antikvariska och byggnadshistoriska aspekterna har tillmätts den största betydelsen.

I det följande skall fokuseras på hur den svenska tiden och 1700-talet lever i nuet, plockas fram och presenteras på olika sätt. Utgångpunkten är att man på öarna omsluts inte bara av havet utan också av den historiskt byggda miljön, det historiska rummet, som i sig självt är ett tidsmonument, samtidigt som man med olika medel frammanar olika sidor av det förgångna. Kulturupplevelsen blandas med naturupplevelsen och koncentreras till vissa punkter.