Museet skeppargården Pellas som ett minnenas museum

Författare

• Anna Grönholm

DOI: https://doi.org/10.37447/bk.130589

Nyckelord:

museum, minnen, sjöfart, Åland

Abstract

Tankarna på ett skeppargårdsmuseum väcktes år 1992 då Peder Eriksson donerade sitt barndomshem Pellas till Ålands Sjöfartsmuseum. Tanken bakom donationen var att Pellas skulle bli ett gårdsmuseum över den åländska segelsjöfarten. Tanken förverkligades. Intresset för ämnet hade några år tidigare väckts av en skönlitterär bok, Leo (1989) av Ulla-Lena Lundberg. I boken beskrivs livet på gården Simons i Granboda, Lemland och personerna som bodde där. Simons är i verkligheten Pellas. På Pellas föddes min mormors farmor, Erika Kristina, som är en av huvudpersonerna i Leo (1989) och mor till Ulla-Lena Lundbergs farfar Algot, Leonard i boken. Mitt eget barndomshem Hansas kallas Eskils i boken, gården dit Erika Kristina flyttade som gift. Erik Petter Eriksson, Erika Kristinas far, lät bygga Pellas år 1884 och mycket av den atmosfär som fanns i huset då finns fortfarande kvar. Huset uppvisar en tidlöshet vilket många har påpekat.