(O)lyckans kulturella praktiker

Authors

• Sofia Wanström

DOI: https://doi.org/10.37447/bk.138604

Abstract

I detta nummer av Budkavlen reflekterar författarna kring lyckans kulturella dimensioner. Hur den förstås, var den återfinns, samt hur den förhandlas med sin uppfattade motpol, olyckan. Lycka är ett ämne som länge intresserat människor, men uppfattningarna om vad såväl lycka som olycka innebär har varierat. I ett mer individualiserat samhälle har lyckan blivit en fråga om den enskilde individens ansvar för sitt liv och sin framtid. Förståelsen av lycka har därmed möjligtvis skiftat; från en uppfattning om lycka som en självständig, ödesbestämd kraft, till att snarare ses som en känsla och något som som individen själv kan och bör påverka.

Lyckan som det högsta målet för en persons liv tycks vara en ledstrjärna i samtiden, med följden att kulturella, historiska och samhälleliga strukturer som formar mämnniskans livsvillkor ofta hamnar i skymundan. Alla är sin egen lyckas smed, men vad och hur förväntas vi smida?