Erilaista etnografiaa?

Kehitysvammaiset nuoret etnografisen kenttätyön osallistujina

Författare

• Pia Olsson

DOI:

https://doi.org/10.30666/elore.79016

Abstract

Min artikel baserar sig på fältarbeten jag gjorde under åren 2009–2012 tillsammans med ungdomar i högstadieåldern. Jag studerade hur ungdomarnas sociala relationer formades under deras treåriga högstadietid. När jag inledde mitt fältarbete var min huvudsakliga fråga hur eventuella upplevelser av olikhet i den egna sociala omgivningen formar ungdomarnas umgänge med varandra. En av de grupper som deltog i min forskning var en specialklass för utvecklingsstörda, och sju av eleverna som gick i den. Med de här eleverna gjorde jag etnografiskt fältarbete både i form av deltagande observation och genom intervjuer. Fältarbetet i sig och karaktären av den information som jag fick genom det är i fokus för den här artikeln. Kommunikationen mellan forskaren och de som deltog i studien påverkas av olikheten, som var en följd av de studerades utvecklingsstörningar. Jag dekonstruerar min fältarbetesprocess genom att analysera de faktorer som jag nu i efterhand ser att definierar mitt arbete både vad gäller utgångspunkter och hur det genomfördes i praktiken. Jag studerar hur det här har påverkat mitt forskningsmaterial och gjort att det ser ut som det gör. Faktorer som studeras är forskarens vetenskapstraditioner, valda synvinklar och metoder, samt framför allt kommunikationen mellan forskaren och de som deltog i studien. Det speciella med den här kommunikationen är de utvecklingsstördas olika språk- och kommunikationsförmågor, där olikheterna mellan forskare och studiedeltagare synliggör ett asymmetriskt kommunikationsmönster. Min forskning ligger i skärningspunkten mellan handikappforskning och ungdomsforskning. Min bakgrund som etnolog påverkar mina tolkningar, liksom också möjligheterna och begränsningarna som etnografiska metoder medför. Mitt mål är att göra de ungas egen erfarenhetsvärld synlig och begriplig. Men också förutsättningen för detta, den etnografiska förhandlingsprocessen, påverkas av kommunikationen mellan forskaren och de studerade. En av de mest centrala frågorna här är hur man kan visa respekt för de enskilda unga och samtidigt studera deras upplevelser ur ett olikhetsperspektiv, det vill säga, utgående från deras utvecklingsstörning. Enligt mig är frågan både forskningsetiskt och metodologiskt intressant.